Del I, 25 - 29/7
"Nästa år ska vi boka långt i förväg. Och en vecka räcker inte - minst två ska´re bli !"
(Citat från semestern 2006)
| Arlanda 25 juli, 12:00. I år blev det samma visa som förra året om inte värre. Minst lika dyrt som förra året - fast inte "all inclusive hotel" utan i år var det lägenhet som gällde. Det skulle bli värre. Men vad är väl värre än den svanska sommaren som visade sin bästa sida i dag på Arlanda flygplats? |
| 15:29(16:29?) Självklart vill jag bjuda på flygbilder från mina resor. Här har jag hittat en läcker damm med tillhörande kraftverk. Ligger i norra delarna av Grekiska fastlandet, nära Kastráki. |
| Kort därefter var det en mäktig bro som fick min och kamerans uppmärksamhet. Sannolikt Andirrion-Rio-bron strax norr om Peloponessoshalvöns större städer, Patra (som jag besökte 1993). Bron är jättemäktig och grekerna är antagligen stolta över den. |
| 15:35 (16:35) Utan förvarning dök något märkligt upp bland molnen. Det såg precis ut som en snöklädd bergstopp men var troligen ett moln av något slag. Runt omkring moln med lite partiklar... |
| Vilken oläcker nyans molnen har nuförtiden. Är det månne växthuseffekten som ligger bakom? I detta fall sades det att "det brinner litegranna i Grekland just nu". Men ni behöver iiinte vara oroliga, nej nej... |
| Snygg inflygning i riktning mot Kalamata, olivernas forlovade stad. Jag var här 1993 också, strax efter en jordbävning. Då var vi strängeligen förbjudna att stanna där för att dricka vatten på grund av detta. Det gjorde vi inte heller men fortsatte vår flera timmar långa klättring mot Sparta. Det var på cykel det. I år fick den stanna hemma som sig bör på mina semestrar nu för tiden... |
| Över Grekland kunde berg skådas i friska kvantiteter. Det kändes bra. Jag gillar berg. Även om jag är tjocklagd runt buken och fågelhjärtat inte anpassats erforderligt till denna defekt. |
| Det kan vara olivplantage som flygplanskroppen skuggar när flygplatsen i all hast närmar sig. |
| Kalamataflygplatsen var inte mäktig. Här skulle några kliva av och semestra medan typ halva flygplanet skulle vidare mot Kefalonia. Jag tycker det är kul med flygplansstarter så det gjorde inte så mycket att vi tvingades vänta i flyget i uppemot en timme inför sista 30-minuters-sträckan. Men vad gör man i Kalamata? |
| Den respektingivande polisen står nära flygplanet och har full uppsikt över flygbagagelastarna. Jag blev inte rädd. |
| Ska vi inte åka snart? Förväntansfull Antoaneta på flyget i väntan på resan mellan Kalamata och Argostoli. |
| Hux flux var vi efter en ryckig "fritt-fall-inkluderad" resa i Argostoli. Kalamatas "huvudstad" som de uttrycker det. Blir inte Aten sur av sådana kommentarer? Hur som helst så lär det vara Kefalonias största stad. Argostoliflygplatsen var ännu o-mäktigare än den i Kalamata. |
| Efter en stunds väntande på väskor, människor och uppfyllande av bussen var vi på väg mot Skala i södra Kefalonia där vi skulle husera. Åter avslöjade en guide att bränder härjar på ön men att det iiiiiiiiiinte skulle vara någon fara. Hör bara av er till reseledarna om ni är oroliga var våra instruktioner. Ingen rök utan eld och visst är det rök vi ser efter ett tag i bussen. Ser inte så farligt ut... |
| Röken tilltar och efter ett tag ingår rökdoft i vår inandningsluft i den luftkonditionerade bussen. |
| Även om det var svårt att få elden på bild från bussen var den påtaglig. Ingen särskilt god sikt på grund av all rök och fläckvis hoppande glupska eldflammor vidare på jakt efter antändbara ting att äta. |
| Nu hade vi åkt runt bergssluttningen där det brann och fick istället skåda solnedgången bakom en bergstopp med ljuset brutet av brandröken. |
Som om elden i den bergssluttningen var nog. Efter ett tag skådades nya brändhärjade sluttningar och nu började vi på allvar fråga oss var det var vi skulle bo egentligen. Jag och Antoaneta var snart ensamma i bussen i vår fortsatta resa mot lägenheten/hotellet. Busschauffören frågade efter vägen tre gånger innan vi hade kommit fram. Hade han aldrig kört på ön förut? Visste någon vart vi skulle?
Människor kantade vägarna allt mer och var minst lika upphetsade av vyerna som oss turister. Var det verkligen inget att oroa sig för då? |
| Nakna flammor i den runt 30-gradiga kvällsvärmen. Under dagen hade det varit 47 grader i närheten sa någon som varit på plats under dagen. |
| Vittnen till en naturkatastrof? Hur skulle någon kunna släcka elden på de otillgängliga bergssluttningarna? Ingen verkade göra något som innefattade vatten vid det här laget. Däremot fanns bulldozers som antagligen skapade passager av icke brännbar mark som hinder. |
Nu var klockan c:a 20:30. En pickup tom på människor står övergiven i hetsen kring den scen som byborna och vi turister fick skåda. Det var hett. Troligen från elden och spår av den heta dag som precis började gå mot sitt slut. Tussar av aska snöade ner över oss när vi chauffören plötsligt släppte av oss. Här någonstans skulle vi visst bo.
Efter två minuter blev vi upplockade av en annan pickup vars förare frivilligt eller planerat skulle föra oss vidare den sista biten till lägenheten. Mannen i pickupen var fortfarande ett mysterium: var han en del av charterresan eller blott en del av den grekiska gästfriheten? Han bodde i New York sa han och var bara här ibland. Märkligt? Det skulle bli märkligare... |
21:28. Lägenhetskomplexet. Väl bemötta av husets ägare fick vi motta apelsinjuice samt blev avprickade i en lista på ett papper. Förutom flygande aska låg det i luften att vi inte skulle bo här denna natt. Det skulle finnas en risk att det var obehagligt för oss sas det. Vadå, skulle vi inte bo här fast det var totalt ofarligt?
Efter ungefär en halvtimme efter oss (21) kom nästa busslast med människor. De var från göteborgsområdet och hade således flugit där ifrån. Deras buss kom ända fram till gårdsentrén till skillnad från min och Antoanetas buss tidigare. |
| Elden letade sig allt närmare. Heta vindpustar avslöjade dess intensiva närvaro. Nu var det klart att vi inte skulle bo här längre utan väntade på en buss som skulle föra oss tillbaka till Argostoli - dit vi alltså först kom med flyget! Vilken soppa. Vilken planering. Vilken äventyrsresa, istället för basic bekväm charterresa... Information skulle visa sig vara grekernas eller/och Fritidsresors svagaste punkt... Lite spännande men i längden extremt frustrerande. |
| 21:37. Som en gigantisk majbrasa man inte bara kan gå hem ifrån när det passar. Branden var här för att stanna men inte vi. Vi väntade på en buss som skulle komma om tio minuter. Tio minuter i Grekland är inte 10 svenska minuter :) |
| Även om elden absolut inte skulle vara någon fara för oss skulle vi alltså skickas tillbaka igen till Argostoli. Branden var känd redan när vi var i luften inför landningen i Kalamata. Ändå tydde inget då, på att vi skulle tvingas åka tillbaka igen... |
23:38. Bussen kom efter någon timme. Gänget från lägenhetskomplexet befolkade bussen och off we went... right. Efter en mycket kort resa var det åter stopp. Vägen var nämligen avstängd på grund av elden. Ingen visste någonting. Vi fick inte veta någonting. I dag vet jag att den sträcka vi kört bara var c:a 300 meter fågelvägen från lägenheterna. Hade verkligen ortsbefolkningen ingen koll på vilka alternativa vägar som fanns? Alla busschaufförer verkade vara lika nya på ön som oss turister.
Efter väntan, lite mera väntan och upplockande av ytterligare ett gäng turister var vi på väg tillbaka mot flygplatsen. Jag och Antoaneta sov några minuter. Det var bra att jag hade tagit med bröd på resan men inte visste vi att den skulle ta så här lång tid? Och när vi kom fram till hotellet fanns såklart ingen mat. Däremot vatten vilket inte satt fel det heller även om det är något energifattigt... |
| 26.7. Dagen efter vaknade vi upp på ett hotell. Som ljudbilden från en 9-11 dokumentär vaknade jag till ljudet av ett flygplan som kanske störtade. Det verkade dock landa kontrollerat. Flygplatsen visade sig ligga bara något hundratal meter från hotellet. Som plåster på såren för att vi tvingades bo på detta hotell fick vi hotellfrukost. Nice. |
| 07:45. Utsikten var riktigt trevlig och bakom markistaken fanns frukostbuffén. Jag kunde knappt bärga mig. |
| 14:02. Vi tvingades checka ut vid 12. Utan direkt tillgång till bagage och utan något rum var vi strandade vid poolen i väntan på vidare instruktioner. Efter ett tag kom budet att vi kanske tvingades sova en natt till här. Vi fick lunch till att börja med. Inte helt fel men det var ju inte ospecificerat hotell vi hade betalat dyrt för. Ingen äventyrsresa heller - även om den biten är svår att klaga på eftersom det var en katastrofsituation med evakueringar där vi skulle ha bott... |
Solstol, en god bok och ett parasoll. Man kan ha det sämre. Men utan rum, besked och bagage kan man känna sig bestulen på sin semester.
Under dagen fick vi mera kontakt med ett par från Lidköping i samma skor eller i samma sits som man också kan säga. De var heller inte särskilt glada över nonchalansen och de oklara beskeden. Vi fick inte veta ett skvatt spontant. Allt skulle grävas fram. Den som skriker högst får något - den som följer resebolagets plan fick sitta som uteliggare utan bostad vid en pool och vänta på bättre tider. |
16:30. Sådär ja. Vi skulle bo här en natt till. Men hade Fritidsresor pratat med hotellet? Icke! Fanns rum? Nja... Efter ett tag fick vi i allafall ett rum med jättebra utsikt mot... flygplatsen dit vi kom dagen innan. Gött.
Antoaneta som inte finner sig i vad som helst blev arg. Den stackars hotellreceptionisten skulle ta reda på när el och vatten skulle komma tillbaka till Skala - och varför vi inte skulle få åka tillbaka i dag. Motvilligt ringde han. Men inte till myndigheterna med hjälp av sitt modersmål - utan till TUI:s huvudkontor. Resebolaget alltså. Det visade sig att allt var i sin ordning i Skala och att vi kunde åka tillbaka.
Den nordiska representanten ringdes upp. Han sa att han precis fått samma besked. Yeah right. Inte så troligt - men möjligt. Han skulle fixa så att vi kunde åka tillbaka med en buss eller liknande. Buss för fyra pers. Nice. Dumheterna bara fortsatte. I Grekland verkar man inte lyssna till punkt. Engelskan de talar är bra - men minst hälften av informationen verkar försvinna på vägen. Oftast händer saker långsamt och händer något snabbt blir det fel. Fördomsfullt kanske men slutsatsen efter alla misstag, missförstånd och konstigheter vi bevittnat hittills.
17:30. Efter ytterligare lite tjat skulle det komma en taxi om 30 minuter. Den kom aldrig. I allafall ingen taxi som skulle till Skala. Taxichaffisen visste antagligen BARA att han skulle till hotellet. Sen var det typ den som var "först till kvarn" som tog taxin. För destinationen hade troligen inte gått fram lixom... När vi satt på hotelltrappan kom vår pressade hotellreceptionist ut. Han frågade om vi väntade på taxi. Javisst sa vi, varpå han störtade in igen mumlande att det var ju flera timmar sedan han bokade taxin. Vi hade inte fått någon taxi bokad av honom och ville det heller inte. Stackarn hade först fixat rum till oss som vi snabbt checkade ut ifrån, därefter ringt till resebolagets huvudkontor för att kolla läget i Skala - och sedan ringt efter en taxi vi inte ville ha. Taxichauffören som kom blev såklart sur, receptionisten blev sur och vi var sura sedan längre. Fel blev det som sagt - men mer än en timmes väntan på halvtimmestaxin var vi äntligen på väg till Skala och våra lägenheter igen...
Efter ett dygn i ovisshetens tecken satt vi alla och praktiskt taget väntade på att det som hände inte skulle vara sannt eller att något nytt hinder skulle dyka upp längs vägen... Men vi kom fram den här gången! Taxichauffören var trevlig och berättade om öns alla sevärdheter längs vägen och skrattade med oss när vi berättade historier om saker vi hade drabbats av... |
19:42. Framme i Skala igen. Inte så farlig eld va? Det visade sig att elden nästan slickat husväggarna på flertalet hus i området. Visst: de kanske inte ville skrämma upp turisterna. Men hellre någon info än felaktig eller utebliven. Bilden säger ett antal ord: bland annat att brandfaran för oss boende var påtaglig - och inget att sopa under mattan. Med tanke på eldens utveckling borde vi fått veta det tidigare istället för att åka ända fram till elden för att där vända åter på den smala vägen mot flygplatsen...
Ägaren till huset sa att han varit på plats hela natten och bekämpat elden från att komma till hans tomt med egen vattenslang från gården. Vattentrösklar som skulle stoppa elden. Han hade fått andas mycket rökig luft under natten och kände därför vissa besvär i lungorna. |
| Det var nästan overkligt att gå i Skala igen. Runt vårt hus och på andra sidan vägen och ända ner till den större vägen vid havet hade det brunnit! När vi åkte såg det inte alls så farligt ut men på grund av det då tilltagande mörkret och rökbildningen hade flygplanen med "vattenbomber" slutat sina eldsläckningsförsök redan vid 19 tiden kvällen innan. Utveckligen måste ha skett mycket snabbt efter 22-tiden när vi åkte där ifrån. |
| Här syns marken nedanför vårt "hotell" och ner mot havet. Elden hade ätit sig fram nästan ända fram till havet. Några buskar hade skonats. Antagligen på grund av husägarnas egna aktioner för att hejda elden. Som ses på förra bilden fanns brandposter på lite olika ställen i området. Nödvändigt skulle det visa sig. |
| I sluttningen ovanför "hotellet" och nedanför hade det brunnit. Vårt hus ligger i mitten av den här bilden. Fortfarande förvånade av hur nära den kvällen innan så avlägsna elden kommit bebyggelsen gick vi mot de centrala delarna av Skala för att köpa mat och vatten. |
| 23:09. Mixtrade lite med ljusinsläpp till kameran och passade samtidigt på att visa den fantastiska balkongen. Nästan lika stor som själva lägenheten faktiskt. Däremot låg den i söderläge så varje förmiddag är dränkt i sol på gott och ont. |
| Grannhuset. Ett hotell? Det är mycket byggnationer på gång i den här slänten ner mot vattnet. Kanske en orsak till bränderna faktiskt eftersom platser där det inte längre finns växande träd och liknande är tillåtna att exploatera. |
| 27.7. 12:18. En vy från entrésidan av huset, där alla dörrar in i lägenheterna finns. |
| I det stora hela verkar huset vara välbyggt. Schyssta val av detaljer och troligen goda material. Men här fanns ett fett fel. Jag blev nästan galen skämt o sido. Slarvigt De flesta brukar kleta på mycket fogmassa i en sån här skarv, men här har det plötsligt snålats. |
| Köket. Tillräckliga kastruller men för få "matlagningsverktyg". Lägenheten var verkligen gjord för två. Det fanns två knivar, gafflar och teskedar för att nämna några exempel. |
| Fängelseinspirerat badrumsfönster från utsidan. Snygga "krussiduller", och säkert inte alls inspirerat av något fängelse. Gott att kunna ha fönstret till badrummet öppet utan att försaka inbrottssäkerheten :). |
| Vy från balkongen ut över havet. Trevlig plats att vara på bortsett från att det typ aldrig är under 30 grader varmt + solsken rätt i fejan på förmiddagarna. |
| 28.7. 10:49. Mopperesa. Efter lite bråk, tjat och slutligen vettigt meningsutbyte fick jag mitt moppeprojekt godkänt. Egentligen hade jag velat att vi hyrde varsin eftersom dom är så klena. Och helst hade jag velat köra något snabbare än en moppe. Det fanns 100 kubikare på uthyrningsstället men dessa krävde mc-kort tyvärr... Men eftersom Antoaneta hade glömt sitt körkort fick hon inte ens hyra en moppe. Uthyraren muttrade och påstod att vi skulle behöva skjuta moppen uppför backarna. Så blev det faktiskt inte - även om det inte gick supersnabbt uppför. Utför gick det desto snabbare! Ojoj! |
| 12:06. Lourdas beach. Det blev en nätt enkelresa på 23 kilometer med moppen. Resan tog antagligen minst 40 minuter och inleddes med sega serpentinbackar och en tid som ovan moppeförare med mänskligt bagage. Stranden var nice och solen stekte gott. |
| Vi tänkte visst ligga här länge. Ovan solbadare fortfarande började jag bli orolig i kroppen. Hur skulle jag palla med att ligga stilla i flera timmar? Vi betalade 6 Euro och fick solstolar med parasoll på köpet. Då blev vistelsen mera uthärdlig. |
| Spionfoto a´la Expressens fredagsbilaga. Hmm, få se nu. Vad händer på bilden? |
| Till höger om Antoaneta står moppen och steker i hettan. Men den fick sällskap av andra vrålåk efter ett tag så det gick nog ingen nöd på´n. I bakgrunden ligger Kefalonias högsta berg som är runt 1600 meter högt. Dit kom vi aldrig. |
| 13:43 var det dags för lunch. Det blev ett nice hak nära stranden. I taket hade de planterat vindruvor. Växte där gjorde de i allafall. Minns inte vad jag åt - men ännu en gång blev jag "anklagad" för att ha beställt öl! Det var alltså jag som fick ölen när serveringspersonalen kom. Jag som var manlig nog att beställa Cola. Vilken diskriminering! |
| Vy ut över havet som inte syns eftersom det är förhållandevis ljust utanför restaurangen. |
| Vindruvor i taket. Dom var goda faktiskt. Var ju tvungen att smaka lite granna... |
| 19:43. Som kompensation för stillasittandet under dagen kände jag behovet att på egen hand utforska närområdena med moppen. Samtidigt passade jag på att göra ett prestandatest med kamera och tripmätare samt lite tid... |
| Det var så synd att hastighetsmätaren inte fungerade. Här på ön blir man förvirrad när det gäller hastigheter nämligen. Ibland tyckte jag moppen gick riktigt snabbt - men hur snabbt? Jag hade ingen klocka på mig utan fick fota distansmätaren - dra iväg en viss sträcka och fota igen. Skillnaden mellan de båda fotonas fotograferingstidpunkt och skillnaden i distansmätare blev hastigheten. Trots att jag tyckte det gick riktigt snabbt ibland blev snittet bara strax över 31 km/h! Det kanske är i sin ordning? Man får ha i åtanke att det fanns serpar på vägen och en och annan tvungen inbromsning. Ah, jag skulle ha haft en GPS. Shit ba. |
| 21:37. Solen går ner blixtsnabbt i Grekland. Trist men coolt. Man hann inte med så mycket saker när det var mindre hett ute. Om man inte var där det fanns belysning alltså. Här en vy över havet och månen från balkongen. Inte solen :) |
| 29/7 9:55. Innan vi var tvungna att lämna tillbaka moppen var fotosession nödvändig. Jag ville såklart ha en bild av mig själv med "Spaceballshjälm". |
| Nästan som en motorcykel. Däcken var sådär spetsiga mot mitten. Lågt rullmotstånd rakt fram och bra kurvgrepp. Lite sämre ställt var det med däckgreppet vid inbromsning rakt fram. Dessutom är bromsreglagen placerade tvärtom jämfört med en typisk mountainbike. Det kan vara lite läskigt. Speciellt när jag fick framhjulslåsning med passagerare... |
| 11:00. Nu när vi lämnade tillbaka moppen ville vi inte vara fordonslösa. Vi hyrde den fulaste, svagaste och billigaste bilen som var möjlig att hyra i området. Ändå var det klart högt pris jämfört med svenska mått. Speciellt med tanke på vilken äcklig bil man fick för stålarna! Chervrolet Matiz! En trecylindrig slöhög med aircondition som snodde typ hälften av alla hästkrafter vid användning. Inte så kul i bergen. Svagare än moppen kändes den... Men den här gick faktiskt uppemot 80 km/h. Man får bara köra 60 km/h på Kefalonia :) Motorn var karaktärslös och ryckig men visade en betydligt bättre sida när airkonditionen slogs av. Då visade dock medpassagerare sämre sidor :) |
| 12:31. Drogaratigrottan. Vi fick ju reda på att det fanns lite sevärdheter på ön. Därför tog vi bilen till dom ställena. Först ut var alltså en grotta som var riktigt läcker men ändå inte jätteimponerande. |
| Trappen ner från ingången. Man fick absolut inte använda blixt där nere. Svårt att fota med andra ord. Några syndare fanns dock som blev utskällda. |
| Det största utrymmet. Högt i tak och riktigt imponerande. Men jag fotade så mycket att jag inte levde i nuet :) |
| En trött katt låg och slappade på en caféstol. Den kanske hade tråkats ut av en vistelse i grottan? Grottan var inte tråkig direkt men något överskattad i mina ögon. |
| Den ganska diskreta ingången till grottan. Pengar kostade det också att kika där. Grekerna är hejare på att dra in pengar på gamla saker. Även om de inte är särskilt gamla. |
| Chevan mellan två gamla japaner. |
| 13:39. Sami. Vi drog förbi här för att reka platsen. Härifrån hade vi nämligen tänkt åka till Homeros Ithaka dagen efter med färja. Längs kajen fanns en grym grävmaskin. Jämför med den skapligt stora lyftkranen till vänster. Människor kunde med lätthet gå inne i maskinutrymmet på grävskopan. |
In i den här båten skulle vi sannolikt dra iväg dagen efter i gryningen 08:30. Ithaka är typ ett stenkast bort men ändå en rätt exklusiv resa med bilen...
Sami var en riktigt mysig kuststad/by. Vi ville klart återvända hit för att kolla in platsen mera noggrannt. |
| 14:09. Efter blixtvisiten i Sami drog vi vidare mot nästa attraktion - den underjordiska Melissanisjön. |
| Melissanisjön var en jätteläcker upplevelse. Även om jag fotade lite för mycket och mixtrade med manuella ljusinflöden i min simpla kamera var upplevelsen klart bättre än den i grottan. Här fick man betala några stålar mer men fick åka runt i en båt med guide som berättade om underjordssjöns olika delar. Guiden hävdade att det fanns en förbindelse med denna grotta och Argostoli om jag nu inte hörde fel. Han pekade också ut platsen där flödet gick in och ut. Faschinerande tanke då Artostoli ligger minst ett par mil fågelvägen ifrån denna plats. |
Ljus strålade läckert in genom taket av grottan. Ett ganska stort hål var det som släppte in lagom mycket ljus för att göra grottans mörkare delar riktigt mystisk då dimma steg från vattenytan.
I toppen av hålet i taket kunde man se en slags utkiksplatå. Sannolikt går det alltså att kolla ner i denna håla från utsidan utan att gå förbi kassan. Men det var såklart inhägnat med stor gallerdörr av stål samt stängsel. |
| I den misslyckade jakten på gratisöppningen såg vi kaktusar i stället. Det har jag verkligen inte gjort varje dag i mitt liv. Döda "löv" låg som lik på backen och ruttnade sakta bort i torkan tjocka som de var... Suckulenter är såna bara. |
| 15:14. I lagom tid att relativt säkert vistas på en strand i solen kom vi till den berömda Myrtos beach. På bilden står Chevan och skiner i en av de sista serpentinsvängarna före havsnivå. |
| Myrtosstranden ligger vackert inramad av höga bergssluttningar och den vita sanden längs stranden utgör en schysst kontrast mot de hårda bergen. Folk kryllade där nere. Relativt sagt för i Greklande hittade man alltid plats att vistas på till skillnad från Bulgariens Sunny Beach förra året... Även om Myrtosstranden är oerhört trevlig består den liksom alla andra stränder längs Kefalonia av mycket stenar. Dessa kan vara jobbiga för fossingarna jämfört med fin sandstrand. Vi lyckades i allafall inte hitta någon strand som saknade stenar. Däremot hade stenarna olika behagliga storlekar... |
|